Så extremt trevligt. Foto: Kim Erlandsen, NRK P3

Norwegian Wood är enkel att förhålla sig till. Det är en och en halv scen, alla kan hänga tillsammans hela tiden och man behöver inte blir stressad för att man fastnar i valet och kvalet mellan två bra band. Jag längtar redan till nästa år.
De fyra dagarna är snart till ända, och medans The Generous Days harvar i väg på Underwood-scenen (den halva) så väntar vi på finalen, som stavas Keane. Något som i alla fall i min bok blir en stor smula ologiskt, eftersom jag mycket hellre hade haft Neil Young framför mig. Men, jobb- och studieveckan startar trots allt i morgon, så kanske lika bra att vi får landa med ett uttalat anti-gitarrband? Norwegian Wood är för mig som en gammal vän från en annan stad. Jag blir lika glad varenda gång vi ses, men jag tänker inte så mycket på honom, henne eller den resten av tiden. Men, när jag tänker mig om så har vi upplevt fantastiska saker tillsammans.

I år kan jag plussa på en makalös upplevelse med Neil Young, en tripp längst memory lane med Mr. Cave och en överbevisande uppvisning av Pony The Pirate. Dessutom så bjöd Onkel Tuka på en bekymmringslös och mjuk start på avslutningsdagen. Släng på att jag inte har mött en enda festivalbesökare med munnen i söderläge, jovial stäming hos både vakter och festivalpersonal och gratis hamburgare, så kan jag bara konkludera med att Norges kanske trevligaste festival snart är slut. Vi ses nästa år, gamle vän!

Norwegian Wood i tal 2009:

Antal besökare: 24.000
Frivilliga: 700
Ca 80 personer har varit på lön- och telefonlistan under festivalen.

Tags: apelord, Nick Cave, Norwegian Wood, pony the pirate, Steven Seagal, Total Recall, trevligaste festival