Med jämna mellanrum så har vi den stora glädjen att spela in artister live i Lydverket. Antingen det är nedstrippat med en gitarr i vår vanliga studio, eller som i tillfället med Eli Paperboy Reed & The True Loves i fredags – i studio 19. Men det är inte bara bara att ha en sjumannaorkester på besök.

Vi hade glatt oss i över en vecka, kanske till och med i månader om jag skall låtsas att jag på något mystiskt sätt visste att de skulle gästa norge redan i mars. Då såg jag nämligen en explosiv utgåva av bandet i Austin, Texas i samband med South By South West.

Efter ganska intensiv planläggning med allt från skivbolag, en mystisk Sonja och en stenhård road manager i bilden kom bandet rullande i en tysk hyrbuss klockan tre på fredagen. Färden hade varit lång, och kvällen och natten i Malmö dagen före hade varit längre så det var ett slitet gäng som steg ur bussen. I Studio 19, där vi också brukar avhålla P3Sessions hade vi gjort så mycket förberedelser vi kunde, letat fram våra finaste mikrofoner och riggat till med både kameror och några av de allra bästa ljudteknikerna som går att uppdriva i norra europa.

Eli «Paperboy» Reed visade sig vara en man med bestämda åsikter om det mesta, bland annat så låg gitarrsträngarna inte där de skulle och han hade också tydliga åsikter om hur blåsarna stämde sina instrument. Detta är bara positivt. En bandledare skall veta vad han vill. Även om jag inte nödvändigtvis skulle vilja spela i bandet.

Eli är begåvad med en formidabel röst, och resten musikerna osar av proffisionalitet och spelglädje. Men denna dagen var det tungt att vara band. Eli påpekade gång på gång att han höll på att somna, och för att understryka detta på äkta soulman-vis sa han att han verkligen skulle behöva kokain, typ nu. In i vår finaste rörmikrofon från 40-talet av märket Neumann. När han sagt detta ett par gånger efter varandra korrigerade den ansvarsfulla roadmanagerna honom, och lät det också vara tydligt att Eli bara skojade.

Stämningen var… trött. Jag började oroa mig för att det inte skulle gå över huvud taget. Jag prövade mig till och med på att säga «do it for 100.000 of norway’s most beutiful women», ett budskap som brukar gå rätt hem.

Och så.

Plöstligt började de leverera, och leverera ännu mer. Eli Reed och hans kumpaner visade att det omöjliga i bland är möjligt. Vi som var i studio 19 blev vittnen till hur man gör när man är proffs. Likt en elitcyklist med mjölksyra som sprutar ut genom öronen, trotsade mannen med rösten tröttheten och sjöng sig in i våra hjärtan. Igen. När vi var färdiga klockan 17.00 hade de en timme till soundcheck på garage, där de skulle spela konsert senare på kvällen. Morgonen efter skulle de köra till Stockholm.

Det är bara att ta av sig hatten.

NB! Hör hur det svänger om bandet i kvällens Lydverket. Start 18.03, som vanligt!

Tags: eli "paperboy" reed, konsert, Live, Lydverket