Aggressive Steel Street Action
SXSW inleds varje år med en Keynote speaker. Förra året var det Pete Townshend från The Who (som senare också dök upp på scen flera gånger, oannonserat…). Årets festival, den 22:a i ordningen var det däremot mannen som de allra flesta musikjournalister fruktar; Lou Reed som satt på scen.10.30 lokal tid kom han så in […]
SXSW inleds varje år med en Keynote speaker. Förra året var det Pete Townshend från The Who (som senare också dök upp på scen flera gånger, oannonserat…). Årets festival, den 22:a i ordningen var det däremot mannen som de allra flesta musikjournalister fruktar; Lou Reed som satt på scen.10.30 lokal tid kom han så in på scen i festivalens hjärta, The Convention Center. Den största salen var fullproppad med musiker och musikbranch, och det var nog fler än jag som undrade om den 66 år gamla legenden verkligen hade tänkat prata över huvud taget. Känd för sina enorma humörsvängningar, stora ego och allmänna status som en av rockens allra största genom tiderna kom han in i sina karaktäristiska glasögon och en brun skinnjacka. Anledningen till att Reed var där var först och främst för att prata om «Lou Reeds Berlin«, Julian Schnabels dokumentär om 2006 års framföring av den klassiska skivan från 1973.
Mr. Reed startade hela seansen med att skälla ut en stackare som hade glömt sätta sin telefon på ljudlös. – «What is THAT, is there some special way to say turn off your damn phones in Texas? Like howdy? Shove it up a cows’ ASS?!». Inga fler telefoner ringde under de dryga två timmarna som följde.
Vidare kunde mannen som genom sitt arbete med The Velvet Underground och som soloartist hela tiden har gått sina egna vägar avslöja att Bourne Ultimatum med Matt Damon är hans absoluta favoritfilm genom tiderna. Han karaktäriserade punk som «Aggresive Steel Steet Action», och kunde också upplysa om att hemligheten bakom The Velvet Undergrounds sound helt enkelt var att han och John Cale hade ett gemensamt forbud mot att pröva att spela blues-riff och r’n'b-licks. Velvet Underground skulle låta - «City, pure».
Lou Reed tog sig också tid att rikta ett par kraftsalvor mot utvecklingen i musikindustrin. Mp3 menade han var ett av få bevis i historien på att teknolgi faktiskt tar oss tillbaka i tid, där ljudet är skit och ett skämt i förhållande till de som faktiskt gillar bra ljud. Avslutningsvis så hade han ett råd till alla musiker; - «never, ever, ever let go of your publishing rights. Just say NO». Han borde veta. Han tillbringade 11 år i rättegångar och med advokater för att få tillbaka rättigheterna till, just det, – «Berlin».
Tags: Berlin, Lou Reed, South By South West, SXSW, The Velvet Underground
Lou Reed, altså. For en mann. Bourne Ultimatum… Haha!
Så Lou Reed i frognerparken 06, Han Har betydd mye for oss som er freaks av natur! Vi blir nok ikke kvitt han på en stund:-)